.
Jag förstör ju bara för mig själv hela tiden.
jag ångrar varje gång.
det ska aldrig hända igen,
men så ligger jag där.
på golvet.
och kommer inte upp.
hur ska jag finna styrkan att bryta mig från det här?
jag vill ju verkligen inte gå igenom samma helvete igen.
samma långa jävla väg som är flera tusen mils lång.
"låt nu inte han förstöra det du byggt upp!"
men om han hjälpte mig bygga.
om han var den bärande väggen.
hur kan det då inte raseras.
lyckan krossades när orden ur hans mun nådde rummets luft,
och jag behöver hjälp.
men jag vågar inte prata med någon.
för jag skäms.
skammen är större än sorgen över vad jag tagit sönder.
jag orkar fan inte mer.
