.
"Det känns som om jag håller på att gå in i väggen mamma"
Andetagen är så tunga.
Jag stänger dörren om mig.
Tittar på min egna spegelbild som stirrar tillbaka.
Ringarna under ögonen vittnar om mitt dåliga leverne.
Dem skiftar i blå och lila.
Ögonen är röda och glansiga.
Mitt hår är slitet och torrt.
Sminket har runnit ut vid ögonen på sidorna.
Det är en trasig tjej som stirrar tillbaka på mig.
Trött och svag.
Panikångesten kommer flera gånger per dag.
Då går jag in där på toaletten och gömmer mig för en stund.
Sväljer tusentals tårar och försöker få luften att gå hela vägen ner i lungorna.
Mina försök duger inte.
Och hela dagen går jag runt med magont och smärta.
Den där väggen känns inte långt borta.
"Han fick alltid mig att må så himla bra mamma"
"jag vet gumman att det gör ont"
"Det slutar aldrig värka ens för en sekund"
"Men det blir bättre och det går om"
Och jag är trött på att höra att det går om.
För just nu gör det ont.
